Jan Troells senaste film Maria Larssons eviga ögonblick är trollbindande och fruktansvärt bra så den gör att nackhåren reser sig. På början av 1900-talet vinner Maria (personen man får följa genom filmen) en kamera på ett lotteri. Hon är fru till en kvinnokarl som ibland missbrukar alkohol (spelas av Mikael Persbrandt) och mor till en ständig växande barnaskara, vilket i sin tur gör att kameran stoppas undan och blir bortglömd. När hon en dag hittar kameran och går för att pantsätta den hos fotografen Sebastian Pedersen (Jesper Christensen), tar hennes liv en plötslig vändning, då fotografen ser en viss potential hos Maria och då överser henne med tillbehör till kameran för att fotografera istället.

Filmen har sin egna alldeles personliga charm och går dessutom inte ut på typiska och klassiska klichéer som finns. Skaparen av filmen har verkligen lyckats fånga de speciella ögonblicken och får tittaren att känna sympati för huvudperson, samt andra personer som betyder en stor del i filmen. Filmen har dessutom blivit Sveriges Oscarsbidrag och det finns en möjlighet att den vinner eftersom det har visats stor uppmärksamhet för den.
Fast jag undrar om det inte är så att man har mer intresse för filmen i och med att min mor har varit med och byggt vissa scener, och liknande, till filmen.

Ett actionspäckat äventyr där Batman ställs inför nya brottslingar. Till sin hjälp har han en ny kompanjon, Robin som, efter en tragisk olycka, orsakad av Two-Face, på en cirkus där hans familj omkom, vill hämnas på Two-Face. Brottslingarna är Tommy Lee Jones som spelar Two-Face, vars intresse är att komma över värdefulla smycken och pengar, medan The Riddler (spelad av Jim Carrey) är mer riktad mot att stjäla alla människors IQ.

Filmen är rätt okej, men den håller ändå inte måttet. Det mesta känns tillgjort, och efter ett tag tröttnar man på Jim Carreys alla grimaser och läten. Det blir bara för mycket. Dock var den ganska plötsliga inzoomningen på Batmans rumpa ganska så komisk.

Längd: 124 min
Genre: Drama/Komedi
I rollerna: Tobey Maguire, Reese Witherspoon, William H. Macy, m. fl.

Två syskon bråkar över vem som ska ha fjärrkontrollen till tv:n eftersom ena, David då, ska se ett marathon av det svart-vita såpoperat Pleasantville, medan hans syster Jennifer ska se en MTV-konsert med killen hon är förtjust i. Fjärrkontrollen flyger iväg och går sönder, men i samma stund så kommer tv-reparatören förbi och ger dem en helt ny fjärrkontroll! Bråket om vem som ska ha den börjas igen, de råkar komma åt en knapp på kontrollen och plötsligt infinner de sig i Pleasantville, såpoperan där vars allting är trevligt. När David inser att de är med i programmet och måste spela med för att inte förändra livstilen, har Jennifer svårt för att spela med och därav bryter mot "reglerna". Sakta men säkert, när förändringarna börjar ske, förvandlas det svart-vita till färg och uppror händer i den då trevliga staden.

Stora ämnen tas upp i filmen, såsom de äldre tycks veta bäst och motarbeta förändringar. Filmen visar dessutom smådelar av hur det låg till på 50-talet, till skillnad från hur man har det nu. I allmänhet är filmen orginell och har utgått från en bra handling. En härlig brytning är det också, när färger träder fram från det svart-vita.